Visst finns det hopp!!

Ibland blir man lite mer påmind om hur generationer för livet vidare. ”Livet”, som egentligen hänger på en mycket skör tråd och som vi inte alltid förstår vikten av, är något som inte tar slut. Det kanske kan liknas vid ett vattendrag som med hjälp av tyngdkraften banar sin väg mer eller mindre slingrande mot ”det stora vattnet” för att åter förångas, bli till moln som förs iväg av vinden och så småningom åter faller ned över marken och därefter åter banar sin väg mot havet. Ett obrutet kretslopp som bara ”är”.

Vi tar livet och hälsan som självklart trots att vi dagligen blir påminda om motsatsen i media och även i våra familjer. Visst är det så mycket viktigare då att vara tacksam för livets gåva, tacksam för att man få uppleva dagen, tacksam för att ens barn växer upp till mogna och ansvarstagande förebilder, att deras barn i sin tur formas till att bli detsamma. När man tänker på detta kan man inte låta bli att vara TACKSAM för att man får uppleva sådana dyrbara tillfällen. Man skulle kunna konservera detta på burk men det får därför lagras i ”minnenas bank” och hoppas att man inte förlorar nyckeln dit.

En sådan dyrbar stund hade jag förra helgen då jag fick besök av mina båda döttrar med familjer. Att få samla dem alla, känna att vi hör ihop, att få mysa med vart och ett av barnbarnen känns på något sätt som ett ”heligt tillfälle”. Eftersom Morfar då glömde bort att ge dem sina godispåsar blev det tillfälle idag att åter få träffa dem på tu man hand. För ett av barnbarnen fick jag både hedersuppdraget att tvätta smutsiga fingrar, att följa med till pottan och sedan att få läsa några sagor. Jag hoppas och tror att dessa stunder gör att vi bygger alldeles speciella relationer mellan varandra – på barnens villkor!!

Nu undrar du förstås vilka dessa små underverk är, vad de heter och hur de ser ut??

Mitt äldsta barnbarn heter Alma och fyller 10 år i januari. Hon börjar bli stora damen nu så det gäller att passa på att umgås innan hon får nya intressen.

Hennes bror heter Joel och är 7,5 år. När jag jämför med kort på mig själv i samma ålder är det en slående likhet till utseendet. Även den ystra personligheten är något som jag känner igen. En riktigt go kille är det - full av energi och livslust.

Och så till sist så har vi de tre senaste tillskotten!! På bilden syns från höger Oscar (som fyller tre år i december) som är lillebror till Alma och Joel samt de båda syskonen Tilda (3 år) och Theo (8 mån). Visst är det härliga små individer alla tre!! Man undrar ju hur det skall gå för dem var och en i livet, men det får man bara vila i.

När man dessutom ser den glada minen hos en kille med glimten i ögat som dessutom är paketerad som en liten gåva så kan man ju inte annat än bara smälta inför synen. Detta är helt underbart!!
Slutligen kan man konstatera att visst finns det hopp!! Hopp om att arvet lever vidare, att själva livet fortsätter för det finns INGET som kan stoppa denna kraft!! Detta syns inte minst helt konkret i barn och barnbarn.

Med vår tankeförmåga blir vi ofta begränsade av den fysiska sidan av livet men min övertygelse är att det även finns en osynlig del av livet som lever vidare i evighet och som vår tanke inte förmår att omfatta. Detta ger mig en trygghet och vila inför framtiden. Var hittar du din trygghet och förtröstan??